Min katt kräks – från hårbollar till mer komplexa orsaker

Kräkningar är ett av de vanligaste allmänna symtomen hos katter. Ett allmänt symtom innebär att kräkningar är ett symptom på hela kroppen och kan därför ha flera olika orsaker. Ibland kan det vara svårt för ägaren att se skillnad på hosta och kräkningar. Hosta som tyder på en luftvägssjukdom kan felaktigt tolkas som till exempel ett försök att kräkas eller hårstrån som kommer ut ur halsen. Kräkningar definieras som en serie reflexer där bukmusklernas och diafragmans pumpande verkan gör att innehållet i magen töms genom tryck. Under hosta sträcker katten ofta ut nacken och ”skjuter” ut luft eller slem ur luftvägarna utan att det pumpas ut från magen eller att maginnehållet töms ut i munnen. Det är också normalt att katter tömmer magen genom att kräkas osmält material som fjädrar och ben från bytesdjur. I det här fallet kan katten hjälpa kräkreflexen genom att äta till exempel gräs. Men hur vet du när kräkningar är en anledning till oro?

Alla kattägare är bekanta med att katter sköter sin päls dagligen genom att slicka och plocka. I det här fallet hamnar normalt även små mängder hår i magen och tarmarna. I en balanserad situation åker håret ut med avföringen och endast sällan behöver katten kräkas för att tömma magen på de hårbollar som bildas där eller lider av förstoppning orsakad av håret. Balansen kan rubbas om det börjar passera mer hår genom tarmarna än normalt, eller om det är problem med matsmältningskanalen, så passerar håret inte genom tarmarna normalt. Speciellt hos långhåriga katter, vid tidpunkten för moltningen, kan mängden hår som passerar in i tarmarna öka avsevärt, eller så kan hårets kvalitet vara sådan att mängden hår som hamnar i tarmarna konstant är högre än normalt. Dessutom kan hudproblem eller ökad skötsel av kattens päls på grund av smärta eller beteendestörning öka mängden hår som passerar in i tarmarna. Det är därför viktigt att också fundera på om det kan finnas en predisponerande orsak bakom kräkningar av hårbollar, som skulle kunna åtgärdas och påverkas snarare än att bara behandla kräkningar av hårbollar efter symtomen.

Men om undersökningar inte hittar en tydlig predisponerande orsak för kontinuerliga perioder av matsmältningsbesvär, kräkningar eller förstoppning på grund av hårt hår, eller orsaken inte kan korrigeras, kan man fokusera på att förhindra ansamling av hår i kattens mage och tarmar med symtomatisk behandling . Ökat drickande kan hjälpa håret att passera normalt genom matsmältningskanalen; för katten kan man sätta ut till exempel vatten smaksatt med tonfisk eller honung, eller så kan man öka antalet vattenhinkar genom att strö över dem här och där i lägenheten, om katten är intresserad av att dricka från speciella ställen. Att öka mängden fibrer i kosten rekommenderas för att förbättra tarmfunktionen; man kan direkt välja mat med högre fiberhalt eller starta ett fibertillskott. Kattmynta, paraffinolja eller laktulos kan användas kortvarigt eller som behandling vid behov; om de används kontinuerligt kan de störa tarmarnas normala funktion och absorptionen av mat. Regelbunden borstning av pälsen och avslutande av borstningen med att torka även de små lösa hårstråna från pälsen med en fuktig trasa eller liknande rekommenderas, eftersom de annars skulle hamna i kattens mun när den själv borstat klart.

Illamående, matsmältningsbesvär och kräkningar kan orsakas av flera olika orsaker, som kanske inte alls är relaterade till hårbollar. En födoämnesallergi, olämplig mat eller att äta något bortskämt kan utlösa symtomen. Många medicinska substanser, olämpliga växter eller andra substanser som är kända för att vara giftiga eller skadliga intagna oralt kan också orsaka symtom. Det kan också finnas en inre parasitinfektion, kronisk inflammation, främmande föremål eller tumör i matsmältningskanalen. Främmande föremål, som bitar av en plastpåse eller mjukdelar som lossnat från en leksak, orsakar förmodligen bara tillfälliga kräkningar, men att äta ett snöre eller klassiskt äta en öronpropp kan orsaka tarmobstruktion, vars konsekvenser kan bli mycket allvarliga. Dessutom orsakar många inre sjukdomar som diabetes, hypertyreos, problem med njurar, lever, galla eller bukspottkörtel i allmänhet illamående, matsmältningsbesvär och kräkningar. Tandsjukdomar orsakar mycket sällan kräkningar eller matsmältningsbesvär hos katter, även om en katt som dribblar mat, dreglar, eller har övergett föda och gått över till enbart våtfoder kan drabbas och se ut som om det är lite smärta eller något extra i munnen. Det är vanligare att det i dessa fall snarare handlar om illamående, illamående eller att våtfoder inte får dig att må lika obekväm och dålig som torrfoder.

Kattens ålder, livsstil och historia hjälper till att avgöra vilka orsaker som kan vara mer sannolika än andra. Till exempel hos unga katter är inre parasitinfektioner, olämplig mat, främmande föremål och smak av olämpliga saker troliga orsaker till symtom. En ung katt från ett stort katteri kan visa symtom på grund av en inre parasitinfektion, eller så kan den bära på asymtomatiska inre parasiter, såsom giardia, som orsakar symtomen hos de äldre katterna i familjen. En utekatt, och särskilt en rovkatt, är också mer mottaglig för inre parasiter eller förgiftning. En innekatt som har levt ensam eller i samma flock länge utan nyanlända är mycket osannolikt att ha någon inre parasitinfektion. Hos äldre katter är symtom orsakade av inre sjukdomar och tumörer betydligt vanligare.

Symtomen kan vara akuta, dvs vara mindre än en vecka, eller kroniska när symtomen har funnits i veckor, månader eller till och med år. Svårighetsgraden av symtomen kan också variera från mild till mycket allvarlig kollaps av allmäntillståndet, där katten inte äter, uttorkad, smärtsam och till och med febrig. Akuta och snabbt övergående symtom på kräkningar hos en glad och smärtfri katt kräver ingen omedelbar undersökning eller behandling, men om ätandet inte återgår till det normala inom ett par dagar blir kräkningarna våldsamma och ingenting stannar inne, katten verkar smärtsam eller mycket svag är det bra att träffa en veterinär omedelbart. Vanligast är att kroniska fluktuerande symtom som långsamt smygande kräkningar, på/av aptitlöshet och viktminskning uppstår vid kroniska inre sjukdomar, då undersökningar och behandlingar inte är livshotande. Men även i dessa fall är det tillrådligt att konsultera en veterinär i tid, när det ofta är mycket lättare att behandla den bakomliggande orsaken eller få den under kontroll. Inre sjukdomar som ger akuta symtom har å andra sidan ofta också allvarliga symtom och kräver omedelbar undersökning och behandling.

Att gå igenom kattens historia med ägaren, se över symtomens svårighetsgrad och varaktighet samt en noggrann allmän undersökning hos veterinären är de viktigaste åtgärderna för att välja rätt uppföljningsundersökningar. Därmed undviks också onödiga utredningar. I akuta situationer med lindriga symtom är det möjligt att utan undersökningar sluta med kostförändringar eller symtomatisk behandling, om den bakomliggande orsaken till symtomen sannolikt är självkorrigerande. Vid akuta, svåra och kroniska symtom är det ofta nödvändigt att kontrollera blodvärden. Ibland slutar vi också med att vi kontrollerar urin- och/eller avföringsprover. Till exempel kan röntgenstrålar användas för att bedöma storleken och formen på organ och möjligheten till ett främmande föremål. Ofta är ett väl utfört ultraljud mer informativt hos en kräkande katt än en röntgen. Därefter kan de inre organens struktur och form kontrolleras, det vill säga om vävnaderna tyder på en tumör eller degeneration, tjockleken, strukturen och innehållet i slemhinnan i magen och tarmarna, områdena i bukspottkörteln och gallgångarna för blockeringar och inflammation, innehållet i urinblåsan och om det kanske finns fri vätska i bukhålan eller reagerade lymfkörtlar. Målet är att hitta orsaken till symtomen genom att kombinera olika undersökningar, varefter det går att diskutera med ägaren om behandlings- och ingreppsmöjligheter samt prognos.

Källor: Andrea Harvey & Séverine Tasker. BSAVA Manual of Feline Practice A Foundation Manual. BSAVA 2014.
Jacquie Rand. Problem-based Feline Medicine. 1.p. Saunders, Toronto 2006.
Susan E. Little. August’s Consultations in Feline Internal Medicine vol 7. Elsevier 2016.
Etienne Côté. Clinical Veterinary Advisor Dogs and Cats. 3 ed. Elsevier, Missouri 2015