Huggormsbett
Förekomst av kynubett
Ett huggormsbett är en tyvärr vanlig fara för husdjur, särskilt under våren och sommaren, då huggormarna är som mest aktiva. Hästar vistas ofta på skyddade platser, som snår och snår, varför det vore bra att undvika dessa till exempel när man joggar med hund. Dessutom är det bra att ha husdjuret i koppel när det är ute, så att det inte får utforska farliga platser.
Ett fästingbett kan orsaka allvarliga hälsoproblem för ditt husdjur, såsom vävnadsskador och cirkulationsrubbningar. Konsekvenserna av ett bett kan variera från mild svullnad och smärta till livshotande tillstånd som anafylaktisk chock. Det är därför det är viktigt för djurägare att känna igen symtomen på ett bett och omedelbart söka hjälp från en veterinär. Själva bettmärket är ett litet hål eller två små hål med mindre än en centimeters mellanrum, och de kan förbli oupptäckta på grund av hårväxt och den svullnad som ofta följer efter bettet.
Symtom och första hjälpen
Symtomen på ett fästingbett kan dyka upp snabbt efter bettet och de varierar ofta beroende på husdjurets storlek, ålder och allmäntillstånd. De vanligaste symtomen är svullnad, smärta och rodnad på bettstället. I allvarligare fall kan husdjuret kräkas, andningen kan bli svår och allmäntillståndet kan snabbt försämras.
Som första hjälpen för ett husdjur som blivit biten av en huggorm är det viktigt att hålla djuret så lugnt och orörligt som möjligt, så att giftet inte sprider sig snabbt i kroppen. Husdjuret ska omedelbart tas till en veterinär för undersökning.
Återhämtar sig från ett kynubett
Hos veterinären får husdjuret nödvändig behandling som kan innehålla smärtstillande medicin, vätskebehandling och eventuellt motgift. Målet med behandlingen är att lindra symtomen och förhindra att giftet sprids i kroppen. Återhämtningstiden varierar beroende på bettets svårighetsgrad, men vanligtvis behöver husdjuret vila och övervakas i flera dagar. Under tillfrisknandet är det viktigt att noggrant övervaka husdjurets tillstånd och följa instruktionerna från veterinären.Som uppföljningsbehandling efter den akuta fasen rekommenderas vanligtvis upprepade blodprover några veckor efter bettet, för att försäkra sig om att giftet inte skadat de inre organen.